Astrid - det är jag det!

Astrid - det är jag det!

På mitt sätt sett

Berättelser ur livet.

Man skall inte tafsa!

Jag måste få berätta...Posted by Rolf Hansson 2017-12-05 15:18:55
Nu har husse tafsat på en tjej!

Det var inte bra - inte alls!

Och det skall man INTE göra - i synnerhet inte om man är en riktig man! Det är ju självklart och det har jag sett att den där #metoo-kampanjen handlar om. Vi tjejer vill INTE bli trakasserade och det är ju alldeles åt skogen att det är så många som inte får vara ifred!

SKÄRP ER KARLAR!

Det är INTE manligt att bära sig illa åt!! Så det så!!

Alltså - i det här fallet var det inte en människotjej som husse tafsade på. Och jag vet inte om han egentligen tafsade, han ville väl bara gosa litet.

Men det ville INTE tjejen.

Som alltså var en katt - inget annat. Om han trakasserar människotjejer vet jag förstås inte riktigt säkert, men jag tror nog inte det. Han är inte riktigt den typen. Tror jag.

Och den här gången var det nog värst för husse själv. Tjejen slet sig loss snabbt och enkelt, och så här blev det för honom:


Nej - det gjorde inte alls ont, sa han. Men jag undrar det jag - en del människor är ju så känsliga för smärta.

Och han får givetvis skylla sig själv. För min del har jag gjort allt för att skydda både honom och matte för den där katten och hennes syster.

Det var alltså så att vi var bortresta i helgen. Och jag hade mina aningar redan flera dagar i förväg. Dom hade pratat om att åka och hälsa på litet folk, och det var väl gott och väl - men så säger matte att "det blir väl jättebra att Astrid får träffa några katter".

Hur tänkte hon där - hon vet ju att jag gör allt jag kan för att hålla katter borta från oss och från tomten (som ju är hela det här samhället som jag för söker hålla ordning på). Och när vi stöter på katter på andra ställen är det viktigt att dom inte anfaller husse eller matte, så där måste jag hålla koll!

Men nu skulle vi iväg och träffar katter, som skulle vara så "bra för Astrid".

Så jag hade mina aningar.

Mycket riktigt. Väl framme hos mattes barn och barnbarn dök dom upp redan vid tröskeln. Två stycken nyfikna och lömska varelser som verkade vara helt förvirrade. Det berodde på - fick jag höra senare - att dom aldrig hade träffat på någon hund, och visste förstås inte att dom skulle passa sig och helst hålla sig undan.

Så under hela den där dagen smög vi runt i lägenheten och höll koll. Dom på mig, och jag på dom. Och kom dom för nära, vilket hände litet då och då, fick jag jaga bort dom.

Ena riktiga fega stackare var det, dom närmade sig alltid bakifrån, och ville angripa min svans. Och dom var snabba, men jag var snabbare.

Och så var det det där med husse. Jag försökte ju visa katterna att dom skulle hålla sig undan. Men när varken husse eller matte förstod faran spelade ju det ingen roll att jag gjorde vad jag kunde.

Husse fick helt enkelt tag om ryggen på en av dom och lyfte upp henne i knät.

Och det var inte hans bästa idé den dagen.

Det är alltså inte arga katter som får rivet skinn - det är aningslösa och korkade karlar.

I varje fall borde det vara så - MAN SKALL INTE TAFSA PÅ TJEJER!!!!







Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.