Astrid - det är jag det!

Astrid - det är jag det!

På mitt sätt sett

Berättelser ur livet.

Den Stora Kärleken

Jag måste få berätta...Posted by Rolf Hansson 2014-01-12 17:23:14
Innan jag glömmer...

Alltså - det var ett tag sedan - men jag lovade ju att berätta om det där med Kärleken, hur allt sådant fungerar. Och nu får det bli litet ur minnet...på nåt sätt har han blivit litet mer normal på sista tiden.

Han - det är förstås grannens Jack! En enormt trevlig och stilig herre, med härlig doft och vackra ögon. När han tittar på mig och viftar med svansen blir jag alldeles till mig och kan absolut inte vara stilla.

Det vill säga - så är det nuförtiden och så var det under dom första månaderna när vi kände varandra. Men under några veckor precis innan den där läskiga gubben med skägg och luva kom och hälsade på - då var det på ett helt annat sätt. Det handlar faktiskt om "blod, svett och tårar"! Nu skall jag berätta...!

Jag hade känt mig litet konstig i magen faktiskt, litet ont och litet stökigt och jag kände litet andra dofter från - ja - ärligt talat - från baken...(om du ursäktar, men det är väl lika bra att vara tydlig och ärlig...). Och efter någon dag fick jag ett extra litet plagg under svansen, en liten svart mössa - ungefär - som husse och matte hade stoppat en liten pappersbit i. Det där var ju märkligt och konstigt och litet bökigt när man skulle gå ut.

Men det var inte detta som var det stora och konstiga. Det var Jack! Och - för all del - alla andra pojkhundar i närheten också. Plötsligt blev han helt annorlunda! Han började dofta ljuvligt och hans blickar borrade sig rakt igenom mig. Jag blev alldeles varm och kall om vartannat - det var som om jag hade druckit något jättevarmt bara jag tänkte på honom. Och det gjorde jag - hela tiden, dag och natt.

Och längtade! Riktigt efter vad skall jag kanske inte avslöja - det kan ju vara barn som läser det här....

Men - husse och matte - och hans matte - förhindrade varje möjlighet till kroppskontakt. Hans matte förresten - hon såg märkligt hålögd ut under dom här dagarna, jag hörde henne säga något om yla och nattsömn...vet inte riktigt vad hon menade med det...

Jacks päls blänkte, hans svans viftade mera energiskt än någonsin och hans blickar lovade ljuva möten (tror jag). Och en kväll kom han!!!

Jag kände hans doft och hörde hans steg redan när han var vid vår husknut. Hjärtat for runt i kroppen och jag blev alldeles varm i .....(whoops - höll visst på att bli för tydlig - det här är ju ett barnprogram) Självklart hojtade jag på husse och matte - men dom trögtänkta varelserna fattade ju ingenting. Eftersom jag skällde så ivrigt blev huse tvungen att öppna ytterdörren - först såg vi ingenting och husse sa att det var ingen där. Men så upptäckte vi honom. På nedersta trappsteget! Han visade att han verkligen skulle gå på uppvaktning - uppklädd i finaste kostymen, nyrakad och väldoftande. Och så hade han en blombukett mellan tänderna. Jag vet inte om husse såg allt det där - men för mig var det tydligt. Jag blev både varm och kall om vartannat och hann tänka att - nu äntligen skal vi få vara tillsammans en stund - och det skall bli ljuvligt....!

Och vad gjorde husse då...!

Tröghjärnan - okunnige och helt okänsliga mänska!!! Jag har aldrig skämts så mycket över husses dåliga sätt! Oartigt och nästan ilsket sa han åt Jack att gå hem - och så stängde han dörren mitt framför nosen på honom - och på mig. Fy vad pinsamt! Och vad snopet att det inte kunde bli någon dejt den gången. Men det fina var ju att nu visste jag att Jack faktiskt var litet intresserad - och den känslan bar jag med mig ytterligare en vecka.

"En vecka" - undrar du - det var väl en kort kärlekshistoria...!?

Ja - inte vet jag - men strax efter att jag hade sluppit det där lilla extraplagget om rumpan blev Jack mera som normal igen. Mera som den lekkamrat som jag hade sett från början och som jag vill träffa så mycket som möjligt nu också.

Det där med "blod, svett och tårar" får du väl fundera litet på - jag skall väl inte berätta precis allt...

Och Jacks matte ser mycket piggare ut numera.