Astrid - det är jag det!

Astrid - det är jag det!

På mitt sätt sett

Berättelser ur livet.

Dagens promenad

Jag måste få berätta...Posted by Rolf Hansson 2014-01-04 15:08:58
Jaha - så är vi hemma från dagens långpromenad...

Vi går ut varje dag och jag motionerar husse minst en timme då - för det behöver han.

Det är ganska trevligt för det mesta, det finns ju så mycket att uppleva. Ofta har husse med sig godis och då kan man få en eller annan smakbit om man bara gör som han vill. Och det gör man ju. Om man inte har något roligare att fundera över. Vilket man har ibland. Eller - ärligt talat rätt ofta.

Jodå - jag kan det där som han tjatar om: "sitt" och "hit" och "ligg" och när han visslar och "fel sida" och "vänta på mig"...

Men livet innehåller ju så mycket mer som man måste hålla ordning på. Man ser så mycket när man är ute - och man hör en hel del. Men framför allt finns ju alla dom där spännande dofterna... Jag förstår inte varför husse och matte inte har näsan vid marken när vi är ute - där uppe i det blå finns ju inget att lukta på!! Tänk vad dom skulle kunna få reda på mycket då!!

Som idag till exempel...

Vi var ute som vanligt och det var inget konstigt med det, mer än att det hade rört sig så många intressanta djur och människor längs vägen. Bland annat hittade jag en ny tjejhund, 4 år gammal och som hade gått här för bara en liten stund sedan. Hon hade ätit färsk fisk till middag men hon hade också fått i sig litet kobajs efter det. Och - hon längtar efter en kille!! Har du hört...! Undrar om hon skulle kunna bli en kompis. Jag gjorde i alla fall så att jag släppte en liten pöl alldeles bredvid hennes för att berätta vem jag är, så får vi se om hon hörs av.

Annars är det mest de gamla vanliga: några unga hundkillar, en och annan äldre dam, rätt många människor, räven (hans bajs smakar förträffligt - men skvallra inte för husse, oftast märker han inte att jag slickar i mig....ha!), ett par hästar - och så bilar och traktorer som har åkt omkring på åkrarna.

Ibland på promenaden måste man stanna och titta och fundera.

Det där lövet till exempel - brunt och litet skrynkligt - skall det verkligen vara där - mellan dom där pinnarna i grästuvan?? Var kommer det ifrån? Och är det på väg någonstans? Varför luktar det daggmask (gott!!)? Och vem har gjort det lilla hålet mitt i? Tänk om det kan ändra form och växa och bli stort, jättestort så att det kan äta upp mig?? Eller är det jag som skall äta upp det? Jag prövar...

Det låter litet konstigt när jag tuggar på det, fast rätt kul... man kan nog leka med det...

Men - där flyger ju en fågel!!! DEN MÅSTE JAG FÅNGA!! Om jag springer jättefort och hoppar jättehögt går det nog... Ajjj - selen som sitter fast i husse håller emot.... Okej - skatan kom undan den här gången - men vi kommer säkert hit igen.

För vi brukar gå samma promenad nästan varje dag - och det är jättebra. Då är det mer och mer som man känner igen och mindre och mindre som är läskigt. Till och med dom där skällande hundarna vid det vita huset har jag lärt mig att strunta i. Husse har visat mig hur man gör - man bara tittar rakt fram, går förbi och pratar om annat.

Nehej - nu skall jag se jag inte kan hitta en bra plats att knoppa på - nån timme eller ett par.... hörs om ett tag!!